Jag är på en utbildning i ett hus som ligger i skogen. Det är konstigt att titta ut och se gräs och åker. Jag vänjer mig aldrig.
Gillar jag människor? JA
Är jag intresserad av människor? IBLAND
Bryr jag mig om alla? NEJ
Jag orkar liksom inte riktigt engagera mig i nya människor. Jag gillar absolut diskussioner och samtal som kan uppstå mellan mig och nya människor. Men människorna som sådana intresserar mig faktiskt inte särskilt mycket. Detta gäller alltså nya människor, inte mina vänner. Men det är spännande att inse dessa saker ibland. Så här har det varit under en längre period. Undrar om det någonsin kommer att ändras, eller om det faktiskt är sådan jag är.
Att jag värdesätter samtal främst är ju inget nytt, men att människorna bakom inte intresserar mig särkilt är ju en ny insikt. Jag tror dessutom att jag gillar det. Det känns lite härligt enstörigt och inte så jävla öppet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du är så fantastisk! Älskar din ärlighet. Fortsätt. Mer!
/bellydancer
Skicka en kommentar